BIRGITTA LILLPERS



Three Poems

 

Det är som när man inte säger det, som när ingen gör det,
och skuggan kommer över gräsmarken.

Det är som när stycken och sånger som räddat en
går mot sina slut,
och det är allt man hör,
och svärtan kommer över gräsmarken.

Och natten kommer medan vi går
till de kalla komposthögarna
och nollpunkten ser på dig
och en räv med ett skadat öga
ser på dig med det hela

 

*

 

Du kan treva efter svekets form.
Sveket är handlingen, hårdare och bjärtare
än besvikelsen den sprider kring sig.
Intill besvikelsen står sorgen så tätt smulten
att bara en skugga syns -

besvikelsen slog ut ur sveket som
stora, grå vingar av
oduglighet, sorgen sedan
som den brandfilt av andnöd
vilken slutligen hämmar
till och med varje dröm om flykt

 

*

 

Tänka sig så mycket som brinner i regnet

Och vad om de halsstarriga experimenten vid den gräns långt borta där någon
rör sig stel av krage med högt stånd? Vi vet inte. Vi såg inget av det. Vi böjde oss ner
över barnen, förstår du, det var det viktigaste av allt – att vi, med oroliga ansikten
böjde oss ner över dem, först och främst för att se att de var där,
sedan faktiskt för att se att de inte rispats av missdådarna. Vi satt sedan
med dem vid eldarna, tittade in i eldarna och förundrades över att de brann
trots regnets stril

© Birgitta Lillpers